Varför? Varför brydde hon sig över huvud taget? Och varför i hela världen hade hon tillåtit sig att hoppas? Hon borde verkligen ha lärt sig vid det här laget.
Förresten skulle hon aldrig göra en fluga förnär. Det visste de! Vad trodde de egentligen?
Besvikelse och ilska sköljde återigen över henne när hon kämpade sig uppför de sista trappstegen till lägenheten. Eller ”våningen”, som hon kallade den spatiösa trerummaren, som på sin tid var ett riktigt ståndsmässigt boende med både parkettgolv och kakelugn.
Att hon hade envisats med att behålla den, på femte våningen, i ett hus utan hiss, var ju egentligen rena dårskapen. Hennes reumatism blev ju inte bättre med åren. Men det var någonting i henne som bara var tvunget att göra tvärtom när de försökte få henne…
You're reading a preview of
Året Runt (Digital) - 1 Issue, Nr 13, 2025